På återseende

Imorrn kväll kvart över nio lyfter mitt plan från Bogotás flygplan El Dorado och sen eftermiddag dagen därpå landar jag på svensk mark. De första dagarna efter hemkomst kommer min kropp att bära runt på stoft av Colombia. Jag känner av dem som tomtebloss precis innan jag somnar; hastigt förbifladdrande skarpa minnesbilder som löser upp sängen, rummet och verkligheten runtomkring mej. Så efter några nätter klingar de av och min svenska vardag tar vid. Även om jag inte håller det för helt otroligt att det dyker upp några inlägg här den närmaste tiden, så är det troligare att bloggen ostört får sin Törnrosasömn tills jag ruskar om hen igen nästa år då ett nytt Colombiaäventyr tar vid. Tack för att ni har läst.

Om lim och utsträckta händer