Stadens egen magiska timme

För några år sen såg jag en intervju på colombiansk tv med en fransk kvinnlig professor som bott hela sitt vuxna liv i Bogotá. När hon fick frågan varför hon förblivit staden trogen genom alla år och kort och koncist svarade "klockan 17.30" ville jag sträcka in armarna genom tv-rutan och ge henne en björnkram. Bogotá har inte Sveriges varierande himlafenomen med en sol som glatt dröjer sej kvar under ljumma sommarnätter och sedan roar sej nån annanstans under en evighetslång grå februari. Nej, här kommer istället mörkret som en tråkigt punktlig svensk gäst klockan kvart över sex året om. Han kliver in genom stadens port utan att knacka och drar ner rullgardinen efter sej. Svish! Sen är det inte mer med den saken.

Men timmen innan det blir mörkt är laddad med magi om molnen har skingrats. Solen som lyser snett från sidan ger staden ett märkligt guldskimmer. De där bergen som är ständigt närvarande, men ibland under dagarna liknar en gammal kasserad färglös teaterkuliss, får sprakande grönt liv. Man kan plötsligt se vartenda enskilt träd! På stadens gator väller folk ut från byggnaderna efter jobbet. Gatuförsäljarna blir alldeles till sej och når en extra oktav i sina utrop. Mangos! Mazamorra! Aguacates, suaves y deliciosas! Det är en timme som antar skepnaden av García Márquez magiska realism eftersom allt kanske ändå är möjligt. Människorna som fyller trottoarerna lämnar plikterna bakom sej. Gud vet vart de är på väg, men kanske svänger de till höger istället för vänster och så tar deras liv en helt ny vändning.

Och så får himlen plötsligt den där intensiva, fluorescerande mörkblå nyansen som bara varar en kvart innan mörkret faller. Nån sällsynt gång kan jag hemma i Sverige komma på min man med att drömskt och stilla titta ut genom fönstret på skymningen. Om min blick då  följer hans ser jag samma sak; himlen har antagit den självlysande blå nyans den så sällan får på våra nordliga breddgrader. Och då vet jag att han i tankarna är långt borta, tillbaka i landet han har lämnat. 

Om lim och utsträckta händer

Bland kungar och bönder