Inköpslistor längre än Bayeuxtapeten

För att ta sej till mataffären från vår bostad promenerar man längs calle 53, rakt mot de gröna bergen som utgör en ståtlig kuliss. Det är en trevlig gata som alla tycker om. Särskilt de som gillar pyssel. Bogotás kommersiella struktur är uppbyggt kring kluster och av någon anledning har vår stadsdel Galerias i någon avlägsen dåtid blivit tilldelad rollen som konst- och hobbymecka. Därför passerar man på vägen till mataffären ett ansenligt antal tittvänliga skyltfönster med omålade madonnor i gips i alla storlekar och poser, sytillbehör och träaskar som man kan dekorera med blommor i temperafärg. Inklämda mellan all kreativitet ligger små caféer där folk vilar benen.

Bakom alla bussar på Avenida Caracas tronar så snabbköpet Éxito - framgång - som en jättekoloss i rött tegel. Här har aldrig någon bråttom och det är alltid kö. I gångarna drar ofta tonårssöner stora vagnar medan mammorna fyller dem med varor; att göra sina matinköp verkar vara ett familjenöje. I kassan går det obegripligt långsamt, och man förstår varför Colombia är de stelbenta byråkraternas förlovade land. När kassörskan väl har tagit betalt börjar hon mödosamt packa allting i små plastpåsar medan kunden tittar på. Var sak har sin plats. Tvål kan packas i samma påse som en flaska vin, men absolut inte tillsammans med någon form av mat. Då är det bättre med två påsar! Råkar biträdet knappa fel så kan hon inte korrigera det själv. Då vidtar i stället en omständlig procedur där kassachefen kommer släntrande med viktig min för att reda ut röran. Däremot har kassörskan tillåtelse att ta reda på priset på en vara som råkar sakna prislapp. Hon försvinner följaktligen från kassan bort i de vindlande gångarna. Kvar står kunderna i kön. Har man tur kommer hon tillbaka... Jag vet inte om ni har sett filmen "Falling Down" med Michael Douglas? Den inleds med att han sitter fast i en bilkö i Los Angeles en het sommardag med flugor som envist surrar runt hans huvud. Till slut får han nog, öppnar bildörren och beger sej ut på bärsärkagång i storstaden. Om jag någon gång kommer att få psykbryt inbillar jag mej att det kan ske i en kassakö på Éxito. Jag tar ett djupt andetag, väntar på min tur och drömmer mej tillbaka till pysselälskarnas skyltfönster på calle 53...

Samtidigt, när jag inte är lika frustrerad tänker jag att bogotabon befinner sej mellan en tid, som i Europa tillhör det förflutna, då matinköpen får ta den tid det tar, och det moderna liv vars överordnade princip och gudom är effektivitet. För så är det att man här ofta fortfarande handlar mat som man gjorde på mina föräldrars tid; man går till köttaffären för att välja ut ett stycke biff och till grönsaksaffären för att klämma på utbudet. Oavsett vart man går stoppar biträdet makligt ner varorna i påsarna... Éxito befinner sej i skärningspunkten mellan dessa epoker, och det råder knappast någon tvekan om hur framtiden ser ut: Mitt tips är att man om ett tiotal år fungerar som vilket storköp som helst i Västeuropa.

Helt ovidkommande vill jag passa på att påpeka att gårdagen med sina 25,1 grader tydligen är den varmaste dagen som uppmätts i Bogotás historia!

 

Till kondomens lov

Älghuvuden och skratt