Parque del Salvador

Vårt hus ligger vid en liten park. Den är inte stor. Ett par höga eukalyptusträd med smala stammar höjer sej över ett par av de omgivande husen och välver sej över en lekplats som även rymmer utomhusgym. Det finns en inhägnad fotbollsplan, en basketplan, några bänkar och inte mycket mer. Det är en plats som människor hela tiden passerar, men också stannar till vid en kort stund. Som ETB-männen i sina blå overaller. ETB är ett tv- och bredbandsföretag vars fotfolk ständigt kan skymtas i alla delar av staden där de hukar över elskåp och gräver bland sina miljoner kablar. Uppkopplingen i hemmen är en sorglig historia och det händer att nätkontakten går förlorad nån timme, så man förstår att de har fullt upp. Ibland tar de en paus och genomför en improviserad fotbollsmatch i parken: den knubbige äldre farbrorn flåsar med guppande mage medan hans yngre kollega elegant dribblar förbi honom med bart bröst och t-shirten slarvigt intryckt i overallbyxorna.

Eller min granne, den äldre paranta kvinnan som jämt kallar mej sardino (sardin, också en ålderdomlig benämning på en ung man) som rastar sin hund. Det är inte bara mej hon pratar med; även hunden får lyssna på hennes monologer medan han med tankarna på annat håll nosar runt i gräset.

Under flera år övade en marschorkester på basketplanen varje lördag mellan tio och elva. Ljuden från trumpeterna och slagverken trängde in i lägenheten på det där enerverande uppbrutna sättet som betyder att repetitioner pågår. Det kunde hända att de var uppklädda i sina uniformer och taktfast marscherade. Då visste man - det börjar dra ihop sej till föreställning! Skolan i närheten ordnar också ibland sin förmiddagsgymnastik i parken. Då bildar ungdomarna en stor ring medan de gör sina uppvärmningsövningar och fnissar åt varandras upptåg. På kvällen kanske några av dem samlas på en bänk i mörkret bortom gatlyktans sken för att hångla lite, fria från föräldrarnas vakande blickar, och kanske röka en joint eller två. Om man passerar dem då känner man hur den sötaktiga doften sprids av brisen tillsammans med deras dämpade röster. Under lång tid kände vi bara till parken som "parken", men häromåret fick jag så till slut reda på vad den egentligen heter. Parque del Salvador, under korta stunder allas vardagsrum.

Den som ser, hör och vet allt

Nytt år, ny blogg